Fantomensdotter

Det går inte att vara allvarlig när du skrattar efter allt du säger. Men vi såg ett stjärnfall och du frågade ingenting om pärmen som jag ändå ljög om för alla andra. Jag har inga viktiga papper att fylla den med.
   Det finns en enkelhet i dig som jag avgudar. Ett avstånd mellan oss som är som det mest förunderliga gummiband jag någonsin har stött på. En outtröttlighet som aldrig avstannar. Ett barnsligt skratt som ramlar genom nätterna, så som vi. Vi väljer vartannat vägskäl och nätterna är ibland för korta och morgondagen allt för nära. Verkligheten ligger bakom varje hörn, vi måste smyga riktigt tyst och ta genvägar, senvägar för att bespara fantasin åt bara oss.
   Inatt kom ingenting ikapp oss. Ingenting kunde röra oss i ryggen, putta oss över kanten. Vi får fånga det här som vi är i nu. Nu kommer aldrig igen så vi måste andas, nu, nu, nu och nu.
   Vi hinner inte vänta.

Snart driver tiden oss på fall.