Måndag
Vi gör ingenting. Vi sitter på en bänk och andas ikapp. Funderar över livet. Vi säger ingenting. Vi synkar våra hjärtslag och du bryter tystnaden med ett skratt. Idag ville jag egentligen hålla andan tills det inte gick att andas mer, men du skrattar lite lätt och jag kan inte hålla andan när du skrattar. För när du skrattar, måste jag skratta, vare sig jag vill eller inte.
Vi gör ingenting, och det gör ingenting. Vi ska ingenstans och det är inte bråttom iväg. Väntan på mörkret blev en väntan på ljuset. Vi höjer inte rösten, skrämmer inte fåglarna. Vi pratar inte om det som tynger oss, vi pratar om allting annat. Vi pratar om vädret och om spöken. Vi pratar om utomjordingar och godis. Om stjärnor och barndomen. Vi talar inte om saker som gör ont och vi talar inte om saker som kan få oss att gråta.
Vi gråter inte ihop. Vi gör ingenting ihop. Vi väntar ut ett liv och en dag. Vi väntar på att få fly härifrån. Jag berättar inte om vad dom första banankartongerna ska innehålla. Utvalda saker från ett tidigare liv. Jag berättar inte om hemlighetsboken som var med överallt förut. Jag berättar inte om alla mina skrivblock. Jag berättar inte om pärmen och gitarren. Och du nämner ingenting om ditt.
Vi sätter datum på nästa kapitel men vi vet inte hur mycket till vi måste skriva för att ta oss dit. Jag skriver inte längre. Men det vet du ingenting om för jag har inte berättat att jag har slutat, och jag har heller aldrig sagt att jag har börjat. Jag vet ingenting om dina lediga timmar. Du har ett överflöd men vad vet jag vad du fyller dom med? Du berättar aldrig. Jag vill inte veta. Jag vill inte känna dig för att snart ska vi gå igen. Nästa kapitel ínvolverar inte oss båda.
Vi skiljs åt i hast och vi vänder oss aldrig om. Inte ens en blick över axeln. Vi måste gå den här vägen och om vi inte går nu, kanske vi aldrig går. Vi vet att vi måste byta håll här och att vägen delas här. Jag vet inte vart du har din vilan och du vet inte hur många kuddar jag sover med. Jag vill inte veta och jag vill inte berätta om alla kuddar som fyller ett tomrum.
Vi talar inte om någonting. Det är bäst så. Jag vill inte ha dig under mitt skinn och jag vill inte vara under någon annans. Därför är det bäst att du ingenting vet om det som är allra underst. Dom som vet om det som är allra djupast längst in, dom bara går. Och jag vill inte att du ska gå än, och inte därför.
Vi skiljs inte som ovänner. Vi är kvar här men inte bredvid och inte lika nära.
Vi gör ingenting, och det gör ingenting. Vi ska ingenstans och det är inte bråttom iväg. Väntan på mörkret blev en väntan på ljuset. Vi höjer inte rösten, skrämmer inte fåglarna. Vi pratar inte om det som tynger oss, vi pratar om allting annat. Vi pratar om vädret och om spöken. Vi pratar om utomjordingar och godis. Om stjärnor och barndomen. Vi talar inte om saker som gör ont och vi talar inte om saker som kan få oss att gråta.
Vi gråter inte ihop. Vi gör ingenting ihop. Vi väntar ut ett liv och en dag. Vi väntar på att få fly härifrån. Jag berättar inte om vad dom första banankartongerna ska innehålla. Utvalda saker från ett tidigare liv. Jag berättar inte om hemlighetsboken som var med överallt förut. Jag berättar inte om alla mina skrivblock. Jag berättar inte om pärmen och gitarren. Och du nämner ingenting om ditt.
Vi sätter datum på nästa kapitel men vi vet inte hur mycket till vi måste skriva för att ta oss dit. Jag skriver inte längre. Men det vet du ingenting om för jag har inte berättat att jag har slutat, och jag har heller aldrig sagt att jag har börjat. Jag vet ingenting om dina lediga timmar. Du har ett överflöd men vad vet jag vad du fyller dom med? Du berättar aldrig. Jag vill inte veta. Jag vill inte känna dig för att snart ska vi gå igen. Nästa kapitel ínvolverar inte oss båda.
Vi skiljs åt i hast och vi vänder oss aldrig om. Inte ens en blick över axeln. Vi måste gå den här vägen och om vi inte går nu, kanske vi aldrig går. Vi vet att vi måste byta håll här och att vägen delas här. Jag vet inte vart du har din vilan och du vet inte hur många kuddar jag sover med. Jag vill inte veta och jag vill inte berätta om alla kuddar som fyller ett tomrum.
Vi talar inte om någonting. Det är bäst så. Jag vill inte ha dig under mitt skinn och jag vill inte vara under någon annans. Därför är det bäst att du ingenting vet om det som är allra underst. Dom som vet om det som är allra djupast längst in, dom bara går. Och jag vill inte att du ska gå än, och inte därför.
Vi skiljs inte som ovänner. Vi är kvar här men inte bredvid och inte lika nära.
Kommentarer
Postat av: Anonym
okej. jag står här och har ingen tankte på att vända bort. en strävan framåt kan vara vårat starka mål. Vi kanske kan bidra med något. Kanske hjälper det något.
Trackback
