Fantomensdotter

Jag älskar nätterna mellan söndag och måndag. Det är som om att jag försöker skapa ett slags vakuum där tiden står still och jag skjuter bort tanken på att jag ska upp tidigt nästa morgon, och att jag kommer vara jättetrött när klockan väl ringer. Kanske är det värt det, jag vet inte, jag har alltid gjort såhär, oavsett om det har varit värt det eller inte.
   Det är på söndagar som alla tankar jag har i huvudet ska tänkas på samma gång. Det blir en kakofoni och vem kan sova i ett sådant oväsen? Jag vet att det är lönlöst, därför sitter jag här, nu, och försöker styra upp ett vakuum och stanna tiden. Det lyckas aldrig och jag kommer sova på soffan på håltimmen och bli väckt av någon som tycker att jag borde vara social och prata istället. Vara lite mellanbitter och tänka att "ikväll ska jag sova tidigt" och sen sitta uppe tills måndagen blir tisdag. Allt precis som vanligt i samma mönster. Och jag kommer inte ha gjort en enda sak som jag egentligen borde ha gjort.
   Men det är väl såhär jag är och jag är nog ganska bra ändå.