Lördag
Jag lovade aldrig någon mer än mig själv. Jag berättade det för er och för andra, men jag lovade aldrig någonting. Så det är ingenting jag bryter, ändå någonting jag sviker. Men jag har funderat fram och tillbaka och för att klara av det här så krävs det någonting från mig som jag inte har. Ett lugn som jag inte besitter och en framåtanda som inte alltid vill infinna sig.
Jag har alltid fuskat. Från andra klass på stavningstesten. "Bulle", "fick" och "titta" låg i bänken på en grön lapp. Fusktekniken var inte speciellt välarbetad, men den gick. Jag lärde mig ändå orden till synes. Jag vet dock inte om jag kan säga samma sak om förra veckans spanskaprov när jag hade hela kapitlets grammatik på underarmen. Jag tror jag aldrig kommer lära mig det, tyvärr. Jag minns högstadiet när vi satt på rad, bakom varandra, för vi fick inte sitta bredvid varandra för då kunde vi fuska. Vi fuskade ändå. Vi skickade frågor och svar på suddigummet, hade koder och utarbetade tekniker. Vi var grymma.
Jag ska fuska mig igenom en hel måndag, för jag vågar inget annat.
