Fantomensdotter

Nu är nyår överstökat.
   Någonstanns i kroppen så hoppas man varje år på att det ska kännas någonting. Att när klockan går från 59 till 00, ska det skälva till och man ska få någon slags kick eller liknande som gör att man blir sådär taggad på att ta tag i något slags nyårslöfte, och kanske ska den där kicken hålla i sig och man försöker fullfölja det i alla fall en stund. Ingenting någonsin, det passar obemärkt förbi och jag är mest rädd just där och då. Det är knappt vackert, det gör ont i mina öron och mitt hjärta slår i panik. Jag är glad att det bara sker en gång om året, och att det nu är överstökat för denna gång. Ett år som har gått och ett nytt som kommer, vem bäddar en ångestbädd bättre? Man ser hur livet passerar och snart är det nytt år igen, och jag hinner inte med någonting som jag egentligen vill.