Söndag

Jag hatar det. Plötsligt kan jag inte längre stänga mina ögon. Det blir till en alldeles säregen karusell i mitt huvud då. Jag vill stiga av och bli av med illamåendet, men det känns helt omöjligt där jag ligger och hyperventlierar i ren ångest och illamående. Det är inte kul att åka karusell. Jag ville sova men min kropp vågade inte blunda. Jag gjorde kullerbyttor och skrattade, hade kuddkrig och drack vatten. Men ingenting fick allting att stanna. Jag ville somna i ren utmattning men ibland får jag känslan av att sömn är överskattat, tills dess att min väckarklocka ringer vid 6 på morgonen på vardagar, då är det fucking inte överskattat längre!

Det var frost på marken när jag gick hem. Jag frös inte om benen.
   Jag kunde ha fått så mycket igår kväll och jag valde bort allting. Ändå promenar jag hem i gårdagens mitt-i-natten-kläder klockan halv tio en söndagsmorgon. Säger det mest om mig eller om tvåtusenåtta?
   Tanken har varit att jag tvåtusenåtta skulle skärpa till mig, men än så länge har det inte gått bra, tur nog har vi bara börjat på det här året så jag har fortfarande tid att ta tag i mig.


Idag stängs locket på ångestburken, men jag tror alltid det kommer att vara orkan inuti den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0