Fantomensdotter

De börjar som små smygande minuter, sen växer de bara. De blir till timmar som blir till nätter. Det är en overklig verklighet som springer omkring om nätterna. I mitt huvud, under mina ögonlock och genom mina vener springer de. De skriker och vrider mig och vänder mitt dygn och mitt huvud upp och ner. Någonstanns borde det ta slut, och någon gång borde de inte orka mer. Men om nätterna är det alltid dom som orkar mest. Sen kommer dagen och ingen av oss orkar. Jag somnar över böckerna och jag missar att gå av, får huvudvärk och gråter och ändå springer dom, fortare.
   Jag kan inte somna. Jag samlar timmarna på hög, ändå är det inte de som är värst, det är ensamheten.