Onsdag

Sömnlösa nätter. Kläder i drivor. Ingen är hemma för att ta hand om disken som jag blundar för. Det likgiltiga stretandet uppför ersätts plötsligt med ett platt fall mot botten.  
   Jag tror jag har brutit vartenda ben i kroppen. Jag tror jag har skjutit allting framför mig ovanligt långt. Jag tror jag har blundat extra hårt. Jag tror jag har tappat någonting på vägen.
   Jag tror jag har tappat allt som jag en gång trodde på.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ta dig samman. Tiden du lever är tiden som går. Man måste få leva som gör nu ibland. Min sommar har sett ut så. Huset blev fullt först idag. Och klagan var det ända jag fick höra. Att bara få vara utan att orka är ibland bra medicin. Du har så mycket. Ta upp en liten bit i taget. Kanske ska man omvärdera allt. Jag vet inte. Ska ge dig en tanke i helgen ska du veta.

2008-07-30 @ 23:30:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0