Torsdag

Headhuntad. Uppletad. Eftertraktad.
   Vatten på mina presationsångest-blommor, gödning på mina räcka-till-rosor, fler vägar som måste väljas och ratas, fler beslut att fatta. Jag orkar inte, räcker inte till för allt det här. Jag är för få, är för lite, har för lite, av allt. Ingen tid, ingen kraft, ingen ork, ingen vilja.
   Jag ljög idag igen. Är hemma imorgon igen. Orkar inte brottas med saker som inte existerar längre. Så jag ljög. Jag hatar det. Jag ljuger inte. Det är inte min grej. Jag ljuger sällan. Ibland måste man ljuga sig till ett bättre liv. Förlåt.

Samtidigt.
   Jag måste reda ut mig själv. Allting inuti som gräver. Komma överens med hösten. Vad vill jag? Och framför allt; Vad håller jag på med?! Vad sysslar vi med?! Kan vi inte bara lägga åt sidan, sluta vara arga och ledsna. Jag har så svårt att förstå. Svårt att reda ut. Allt det här blir bara en enda röra. Jag vill inte göra det här, mot dig, mot mig, mot oss. Jag vill inte det här.
   Jag blir blind när jag blir arg, jag blir döv när jag är ledsen. Och allting ramlar ut över dig. Förlåt mig. Jag ångrar mig alltid dagen efter. Jag har alltid ångest på morgonen när jag vaknar. Vill be om ursäkt. Vi måste sluta säga förlåt och be om ursäkt. Vi måste ångra oss redan innan vi säger det vi säger och gör det vi gör, för förhoppningsvis så gör vi det inte då. Förhoppningsvis så låter vi bli. Jag vet inte om jag talar för oss båda, men jag vet att jag talar för mig själv.
   Det slutar alltid på samma vis.


"För jag älskar dig idag också."

Kommentarer
Postat av: Anonym

du tar orden ur munnen på mig

2008-07-10 @ 22:16:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0