Tisdag
Det blir inte mer än en mening: Ge mig E och LSD. Kanske för att det inte kan bli mer sant än såhär. Kanske är det det enda jag har att stå på. Bortsett från alla A-brunnar som ändå ingen vill stå på.
Det finns mycket mer sanning än så. Och det finns så mycket som jag håller hemligt som jag vill berätta. Men jag är för feg. Jag är feg och rädd och rymmer iväg när det tar emot. Leker struts och stoppar huvudet i sanden, gömmer mig i sängen och gråter bort timtal. Jag borde samla mod och våga så mycket mer. Jag har redan förlorat allt, så ingenting finns att förlora. Jag kan bara vinna, och jag vet inte ens om jag vågar göra det.
Det blir bara en mening: Ge mig E och LSD. Kanske för att där kan jag gömma mig. Där kan jag försvinna och dansa bort nätter som bara existerar under våra ögonlock. Det finns bara en sanning och just nu är den hemlig för jag vågar inte mer. Arton år har gått och det finns saker som jag aldrig har sagt. Det finns hemligheter som ingen vet och det finns vägar som ingen har gått. Arton år är snart över och blir nitton. Jag har redan hittat livet, och det gör mig livrädd, för det känns som om det tar slut här.
