Söndag
Nej jag har ångrat mig.
Jag vill inte lägga mitt huvud mot ditt bröst, fastna med näsan i din halsgrop och bara ta in hela dig. Jag är livrädd. Min mage snörper ihop sig till ett nystan varenda gång jag ska ta ett steg till. Vi har inte kommit långt men jag vill redan backa. Jag vågar inte det här.
Ett känsligt hjärta i en känslig tid. Ge mig tid som jag inte ger dig, och den tid du har, ge den till mig. Vi delar lika så kanske jag överlever. Ge mig något för väntan som river i mina vener. Någonting så att jag kan bita ihop och fördriva min tid.
Så fort man hamnar i en väntan och i en längtan så blir dagarna dubbelt så långa och nätterna ännu längre. Man famlar lite tafatt efter något som kan döda tid, om så bara för en stund. Sen kommer man till det man har väntat och längtat efter och tiden verkar endast bestå av ett ögonblick och sedan är allt över.
Jag förstår inte, men rädda mitt hjärta, det är en känslig tid.
