Torsdag

Jag fastnar i en buss på vägen hem från en del till en annan. Kanske kliver av, jag minns inte riktigt längre hur det skedde, precis som jag inte längre minns vad jag åt till frukost i morse och på samma sätt som middagen igår fortfarande är ett frågetecken angående om den existerade eller inte.
   Det är inte mycket jag minns och som jag överhuvudtaget tycker är värt att minnas. Vem bryr sig om vad jag anser är dröm och verklighet, och varför ska jag då skilja på det?
   Jag ska berätta någonting som jag tycker är viktigt att komma ihåg, någonting som gör att jag blir arg på mig själv om jag inte minns: Vänners berättelser om deras liv och alla biroller som kommer och går. Minns jag inte namnen och deras syfte, vad de gjorde och när de gick igen så blir jag inombords rasande på mig själv och anklagar mig för att vara en dålig vän som inte lyssnar. Jag vill vara den bästa av alla vänner som ställer upp i alla lägen och lyssnar till alla berättelser med idel öra - och minns dem. Jag vill. Jag vill. Kanske inte bäst, men i alla fall näst bäst. Och kan jag inte, så lovar jag att jag ska försöka ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0