Fantomensdotter

Jag fick en känsla i kroppen som antingen måste springas bort eller drickas bort.
   Så jag drack vin. Även om jag var ensam så drack jag vin för jag var för lat för att gå ut och springa, och känslan för stark för att trängas bort. Nu slirar fingrarna bara en aningens och känslan är nog ganska borta, i alla fall för den här kvällen. Men jag kommer nog aldrig sluta vänta i mitt veka jag.
   Mitt veka jag väntar, mitt starka jag tar tusenkliv åt ett annat håll. Mitt veka jag sneglar över axeln, mitt starka vrider inte ens lite på huvudet. Mitt veka jag borde skjutas, men även här blir mitt starka jag vegt och börjar gråta. Här ska ingen skjutas, ingen som är jag. Även om andra borde.