Tisdag

Du ska veta att jag också vill ha nätterna och stjärnhimlarna tillbaka.
   Men någonstans var det storm så jag for för att fly. Det är vindstilla här, men när jag vänder mig om får jag vinden i ögonen. Förblindad av tårar ser jag inte stjärnhimlarna och nätterna är bara nätter som måste sovas bort. Jag vill räcka dig min hand och dra dig ur det här. Samtidigt vill jag inte trampa i samma fotspår igen och göra om saker som borde glömmas bort. Men jag kan inte lämna dig åt alla stjärnor själv.
   Vi har talat om att fly, om att vara stark och jag sa att man inte behöver vara stark för att fly. Jag är framme nu, jag behöver inte gå ett enda steg till. Jag ska inte tillbaka. Jag har en stjärnhimmel här också, och nätter. Snart är nätterna långa och du kan komma hit och vi kan låtsas som om att det är sommar igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0