Torsdag

Jag vill plocka upp telefonen och ringa. Slå tio siffor som jag kan utantill och få svar på lite frågor, lätta lite på hjärtat. Jag vill att du ska veta att det är min självkänsla som du tär på. Den är så liten, nästan obefintlig och jag kan lova att du inte hjälper till just nu. Jag vet inte vad du gör. Har du försvunnit i musiken? Fyller du askfat i studion? Det rör mig inte så mycket, jag bryr mig inte så mycket om vad som tar upp din tid. Jag vill mest bara veta vart jag är någonstans i den.
   Jag ska kanske växa som vuxen och ta ett avslut. Kanske våga när nätterna är som längst och magen blir liten som en boll som gör jätteont. Hur kan någonting så litet göra så ont?!


Våga slå tio siffror.

Jag vågar.


... Tror jag.


Kommentarer
Postat av: oink

åå, jag hejar på dig! och håller tummarna! jag intalar mig ofta att det är bättre att veta än att tankarna får flyga fritt. kram!

2009-04-30 @ 12:00:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0