Fantomensdotter

Jag svimmade i duschen.
   Ville nå upp men kunde inte riktigt lyfta armen som skakade som ett asplöv. Lutade mig mot väggen för att samla krafter för att orka få ner handduken. Ramlade, landade i sminklådan och även om fallet tog bara någon hundradels-sekund så hann jag med så otroligt mycket när jag försvann.
   Någonstans långt borta var det någon som sa "Vad gör du?". Jag förstod inte; vem var det som pratade med mig, vart var jag?

"Gud, vart är jag?"

"Hur är det?" sa rösten igen. Jag försökte samla mig där jag satt i sminklådan och komma på vad som hade hänt och vem det var som pratade med mig.
   Jag var i mitt badrum, lutad mot väggen, han talade med mig, fortfarande långt borta men än lite närmare. Han undrade vad som hade hänt och lät orolig. Jag visste inte riktigt vad som hade hänt, reste mig upp, inspekterade min helhet och sjönk ihop mot badrumsdörren. Vi talade en stund, kollade att allting var som det skulle och jag kunde resa mig igen, nå upp till handduken och kunde kliva ut ur badrummet.
    Barn, pröva inte det hemma.