Tisdag

Allting sprattlade runt i hela kroppen när jag gick på vägen mellan dom snötyngda träden. Musiken var hög och bra och jag tror jag hade ett leende som gick från ena örat till det andra. Fjärilarna flög som om att de var höga på E och dragit kokain hela natten. Dom var överallt i hela blodomloppet och i hjärtat. Tiden och jag var så otroligt synkroniserade, vi var äntligen på väg åt samma håll.
   Jag visste inte att det som gjorde mig mest ledsen var tanken på att du kanske var ledsen. Och nu när jag vet motsatsen så orkar mitt hjärta slå i rytm och ingenting behöver egentligen göra ont. Mina fjärilar matades med prozac om natten och på dagen var dom som LSD och vi knarkade som bara fa-an om kvällen och nu sitter jag här. Det går inte att förklara. Men dina känslor betyder så otroligt mycket så nu känner jag likadant.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0