Fantomensdotter

Jag orkar inte vara arg, så jag är ledsen och besviken istället.


Ofta när jag blir ledsen bestämmer jag mig för att bli arg istället, för att det är lättare. Den här gången känns det lättare att vara ledsen och besviken, och inte arg. Det känns som om att det tar så otroligt mycket på mina krafter att vara arg den här gången, att jag inte orkar vara arg. 
   Ändå har jag gått runt stor del av dagen och varit just det, arg. Sen har jag laddat om med ungefär tjugo pepparkakor och kanske hoppas jag på att vakna imorgon som en bättre och inte lika arg människa, och kanske löser sig ledsamheten och besvikelsen? Kanske måste jag inte böja mig den här gången, kanske är det någon annan som ger med sig efter lite tålamod.