Tisdag

Jag måste härifrån.
   Varför är jag aldrig nöjd och har lusten, orken och viljan att stanna? Jag strävar alltid lite längre, och långt bort är alltid för nära. När jag väl är borta längtar jag hem och när jag är hemma längtar jag bort. Vad är det jag egentligen längtar efter? Är det någon trygghet som jag söker som jag desperat letar efter i alla världens hörn, eller är det bara en längtan efter att få börja om på nytt, igen, igen och igen. Kanske är det gamla minnen som driver runt i mitt huvudet som borde försvunnit för längesedan. Vad är det som får mig att tro att mina minnen skulle blekna och att jag skulle bli annorlunda bara jag vaknade upp i en säng på Island istället för i Sverige. Vad är det som säger att allting kommer att förändras för att jag äter min frukost i ett kök i Brasilien och inte äter den i mitt trygga hem här, i Sverige?
   Det är aldrig målet jag söker, det är resan. Det är inte målet som lockar mig och mina drömmar. Det är resan och känslan av att inte veta vad som händer imorgon. Jag vill inte planera, jag planerar inte saker för morgondagen som inte går att ändra, jag bokar alltid biljetter i sista minuten, för tänk om jag ångrar mig, tänk om jag inte vill åka? Och då ska heller inget kunna tvinga mig iväg. Kanske finner jag någonting roligare under resan, och då vill jag stanna där tills jag tröttnar. Jag vill inte ha en returbiljett som bränner i fickan och vill få sitt sagt och bli använd. Jag vill ha en oritad plan, ett tomt papper och en penna. Kanske att jag skriver dit vart jag har varit, men inte vart jag ska - för vem vet vart jag ska?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0