Onsdag
Jag minns när vi var små, lekte i sandlådan och åt sandkakor, drack regnvatten och lekte krig i buskarna. Vi åkte pulka nedför backen och alla dessa barnkalas med ballonger, tårta och serpentiner. Sen tog våra liv olika riktningar. Föräldrar som gick åt olika håll i livet och tog oss med. Kanske tappade du hoppet precis som jag, kanske skrattade vi åt samma saker på olika håll.
Nu har det passerat tretton, fjorton år. Jag har varit runt i Sverige, du har prövat livet, vi har vuxit utan barnkalas och serpentiner. Och här möts vi igen. Kanske runt samma bord som vi spillde ut saft på en gång för länge sedan, äter halvbakad kladdkaka, spelar gitarr och sjunker djupare ner i en soffa och delar på en spliff. Här har vi hamnat nu. Från dom harmlösa sandkakorna till dom tröstlösa melodierna har vi gått olika vägar men grenats ihop igen. Är det inte förunderligt, hur vi kunnat gå från oskyldiga barn till regelrätta brottslingar att döma och sätta i ett register. Är det inte förunderligt att vi möts igen?
Nu har det passerat tretton, fjorton år. Jag har varit runt i Sverige, du har prövat livet, vi har vuxit utan barnkalas och serpentiner. Och här möts vi igen. Kanske runt samma bord som vi spillde ut saft på en gång för länge sedan, äter halvbakad kladdkaka, spelar gitarr och sjunker djupare ner i en soffa och delar på en spliff. Här har vi hamnat nu. Från dom harmlösa sandkakorna till dom tröstlösa melodierna har vi gått olika vägar men grenats ihop igen. Är det inte förunderligt, hur vi kunnat gå från oskyldiga barn till regelrätta brottslingar att döma och sätta i ett register. Är det inte förunderligt att vi möts igen?
Kommentarer
Trackback
