Söndag

Jag hatar vissa stunder, vissa dagar, oftast kvällarna, då kommer saknaden och gräver i en. Inifrån, hårt, skoningslöst och fyfan vad ont det gör när den river och sliter. Jag vill kliva ur mig själv, gråta tills jag somnar och drömma om någonting annat än dig. Jag kan inte somna i ett krig där jag saknar, för då drömmer jag om dig. Jag måste hålla mig vaken tills det går över. Rida ut stormen och slåss för allt vad jag är värd.
   Åh vad jag inte vill sakna dig just nu. Inte alls. Jag vill inte gråta över dig. Jag kan inte tycka någonting om dig just nu. Du är den ärligaste människan jag någonsin träffat, så snälla, berätta. Jag kan inte ens tycka illa om dig, jag kan bara ha ont över dig. Hur kan vissa människor göra så ont medans andra bara inte är någonting alls. Du gör ont just nu, bara så att du vet om du hör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0