Söndag
Jag vet inte vad som förväntas av mig, men jag sitter här igen. Jag har haft så mycket i mitt huvud på sista tiden som jag velat ha ut och bort. Det slutar nästan alltid likadant; jag sitter här och stirrar mig blind på en vit ruta som jag vill fylla till bredden med bokstäver och känslor, men det blir ofta bara en mening och sen trycker jag på ta-bort-pilen. Sen finns det inga spår kvar längre av att jag har haft någonting som har velat komma ut.
Jag lät det här stå kvar av allting som skrevs.
Kommentarer
Trackback
