Fantomensdotter

Det här fenomenet med att alltid få mest ragg på krogen när man faktiskt är upptagen är lustigt. Man blir uppraggad av de hormonstinna männen som dyker upp en efter en. Och jag är inte den som tycker om att neka folk, slå ihjäl drömmar, och framförallt älskar jag uppmärksamheten och bekräftelsen. Så ofta dröjer det rätt länge innan jag droppar "Jag har pojkvän" kommentaren. Om jag ens sträcker mig så långt. Ofta brukar jag försöka slingra mig ur innan dess, snällt ursäkta mig och glida åt sidan. Det är inte så att jag tycker männen/pojkarna är äckliga och helst av allt skulle vilja kräkas och gå därifrån, snarare tvärtom - ofta finner jag dem väldigt attraktiva och trevliga och jag skulle inte ha någonting emot att gå hem och ligga med dem, om det nu inte vore så att jag hade en helt egen man som jag ännu hellre faktiskt förhåller mig till.

Imorse vaknade jag och ville bara somna om. Hjärtat värkte och det kom en ångest krypande i mig som tryckte över bröstet. Allting för att du inte var här. Jag trodde jag skulle gå i bitar. Jag somnade om och hoppades på att allting bara var en dröm, att du faktiskt var här och inte påväg till andra sidan jorden.
Det var ingen dröm.

Jag går i bitar.

Kom hit nu! Så vi kan bada badkar tillsammans, vara nakna, ligga i min röda säng och röka. Lyssna på musik och se på film och på varandra. Ta ett långsamt farväl genom några underbara dagar. Säga adjö till en bit av oss själva.

Vi ska aldrig någonsin somna.

kom hem när du vill, jag är vaken hela natten



Sova borta onda dagar och finna ork till ställen där det inte finns. Skapa rutiner och listor som kan kastas. Äta mat hos goda vänner och skratta bort några timmar istället för att stanna upp och vara tom och tidlös. Och jag kan fortfarande inte skriva, inte förklara mig inte uttrycka någonting. Bara upprepning. Jag saknar alla ord och alla sorger.

En bra dag.

Du ser sliten och trött ut, gammal och nött. Livet har kanske tärt på dig och ditt hjärta. Dina ögon försöker lysa medan kråksparkarna vid sidorna försöker dölja. Vet inte vem du vill likna eller vem du vill vara. Jag hoppas innerligt att du är lycklig där du är. För jag tror att jag är det, och jag hoppas att det alltid kommer betyda någonting för dig.

Nu är hjärtat lättare. Jag sjunger inte i badkaret om att dränka mina sorger, heller inte om att själv följa med. Så det är lättare nu. Inte lika osams och inte lika rädd, inte lika tårfylld. Nu kan du få åka jorden runt om du vill, bara vi inte är osams, bara jag inte är arg på dig och du inte ignorerar mig.
Jag har saknat dig. Jag har saknat det som var innan. Allt det vackra, roliga och kärleksfulla. Jag har saknat våran saknad. Nu finns det alltid saker att plocka upp, en kopp te eller en film, ett telefonsamtal eller kanske ett liv ihop någon gång. Nu är inte allting tappat som förut. Nu är allting mycket lättare.