Fantomensdotter

Blev en oväntad natt. Det var nog sex månader sedan jag hörde din småländska senast och nu var du där igen, genom skype och genom alkohol. Du lät gråtfärdig och när jag frågade så grät du över gamla minnen och över min röst.

Nu måste jag bestämma mig, om jag vill ha dig kvar eller om jag ska låta oss gå. Kan inte vara vänner men kan inte vara ovänner. Måste äta kakan men ändå ha den kvar. Och måste reda ut allt trassel i mig. Jag vill berätta allt för dig så att du förstår, men jag vill samtidigt att du inte ska veta någonting, för jag vill inte dela någonting men någon annan.