Fantomensdotter

Hade det varit så farligt om det blivit någonting mer?

Jag vill att du ska vara med någon dag. Så att vi kan jobba ut det här. Så att jag kan bli en fullständig människa. Vill inte kliva på tå eller vara tyst. Jag vill att du är med någon dag. Vi gör ingenting avancerat, det gör vi aldrig. Vi dricker öl och ser på fotbolls-VM mest hela tiden. Vi behöver inte prata, bara andas samma luft. Jag vill att du slutar tveka och jag vill att du är med någon dag.

Ska aldrig någonsin ringa er igen.
Förstår inte. Förstår inte. Förstår inte. Förstår som vanligt ingenting. Ska börja bita ihop och inte ge efter varenda gång. Ska sluta vara så svag själv och blir några kilo starkare. För jag kan vara det. Jag kan vara jättestark. JÄTTEJÄTTESTARK.

Ni ska få se. Vänta bara.

Bär inte samma självförakt längre. Har förstått efter tid med otroligt vackra människor omkring mig, att det går att älska mig också. Går myrsteg framåt, ibland två jättekliv bakåt. Rycker upp mig och bestämmer mig för att det ÄR kul att vara glad. Och försöker försöker försöker vara glad, även när jag är två kliv bak. Men i den stora helheten är jag massa myrsteg framåt, är glad, och jag vill inte att du ska tro att jag fortfarande är sådär ledsen. Det är inte sant, jag är inte ens i närheten så ledsen när jag går två jättekliv bakåt. Jag är glad, lycklig, vacker och bra. Jag hoppas att du vet det, och att du också är det.

Du ska inte gå omvägar för min skull. Jag vill att du ska gå precis där du vill, och inte vara rädd för någonting. Du är säkert lika livrädd som mig, men jag har bestämt mig för att växa upp den här sommaren. Och är man feg är man ingenting mer än en liten lort. Jag vet inte riktigt hur dialogen mellan Skorpan och Jonatan är, men, Astrid menar på att man inte ska vara feg, för då är man ingenting. Och jag är någonting mer än ingenting, så jag är inte feg. Jag vill inte vara feg. Jag hoppas vi kan vara livrädda ihop och sluta fega. Vi kan mötas på mitten?
Jag vill att du säger någonting.