Torsdag
Ser på P.S. I love you och saknar min man lite extra. Första gången jag såg den levde jag i ett svart litet hål, med hjärtat i bitar. Jag tyckte filmen var larvig, töntig och att boken var värre. Boken är fortfarande värre, den kommer aldrig någonsin bli bra. Men nu är mitt hjärta helt, livet är lite ljusare och filmen lite bättre. Och jag gråter. Jag gråter i funderingar att han skulle dö, bara sådär. Hur halv jag skulle bli. Nu ska jag ringa över halva jorden och berätta att jag älskar honom.
Tisdag
it is the heart
afraid of breaking
the ocean
to dry out
it is the moon
afraid of darkness
and then there is you
afraid of all
Måndag
Höst. Ingenting kan skrämma mig.
Söndag
and all the things that I said but shouldn't. I am sorry for all the things
that we did, but we shouldn't had done. I'm sorry for how everything
turned out. How wrong everything became. I hope you are sorry too.
There might be no space in life and time for us, but there is time for
You and there is time for Me. We should nurse that time, love that time.
So I hate to see you sad. No matter how sad you once made me.
I would like you to know, that there will always be a part of me that
cares for you. Even though I try to not to. I don't need you anymore,
like I needed you before. So I can handle this. Can you?
Fredag
Det är tur att man har två pappor, annars hade jag nog inte haft ens en halv.
Torsdag
sol ute
sol inne
sol i hjärtat
sol i sinnet
Det är någonting speciellt med hösten. Det kommer alltid vara någonting speciellt med hösten. Hur löven skiftar färg, faller av, bilder hav av höstfärger. Hur regnet faller om dagen och om natten. Det är någonting med ljuset, med luften och kylan som inte vill tränga sig på men kommer ändå. Hur vindarna rör sig, rufsar om håret. Hur fingrarna blir kalla och alla människors rörelser, kläder och hur fönstrena lyser upp en mörk hösthimmel. Hur välkomnande livet är på hösten. Imorgon är sista dagen av mer solljus än natt, imorgon kommer natten och skäms inte längre. Från och med imorgon tar natten över och sen kommer vintern. Denna älskade älskade vinter. Så som jag inte kan vänta längre.
Tisdag
Sen jag fann dig har mitt liv varit fyllt med trygghet och kärlek. Tack för att du kom och lindade in mig i livet.
Söndag
Jag drömde om dig i natt. Det blev ju bara helt fel. Blev en konstigt stämning i drömmen och skulle gärna be dig att inte komma tillbaka igen.
Söndag
Jag hoppas du mår bra. Jag har hört att du kanske inte gör det. Att du inte gör någonting. Att ingen vet någonting. Att du verkar ledsen ibland och att du är arg och besviken på livet. Även om du inte mår bra så hoppas jag att du en dag finner lyckan, blir lycklig och mår bra.
Du behöver så mycket kärlek. Du måste hitta någon som har massor med kärlek att ge. Annars kanske du ger upp, och jag vill bara säga redan nu, att ge inte upp. Livet är inte så hemsk och det gör inte så ont, som du tror. Kram.
Fredag
Saknar dig.
Onsdag
Vancouver Airport. Tillbaka där allting en gång började. Vancouver finns i luften, i ljuset, känslan och rörelserna. Det är någonting annat med Vancouver. Har återigen lämnat hemmets trygga vrå för att kastas in i total ovisshet och hjärteont. Han grät när vi sa hejdå. I will miss you so much. Jag grät.
Nu, en evighets väntan på att får lämna bort min välpaketerade cykel, frigöra mig så att jag kan strosa runt bland taxfree och åter taxfree. Vet inte vad jag håller på med. Packade i alla fall ner isbjörn i handbaggaget om någonting skulle kännas extra hemsk.
Är totalt sliten i mellan två världar. Här, och där. Mamma kommer och hämtar mig från flygplatsen. Mamma. Mamma. Min älskade mamma kommer och hämtar mig. Och kvar, på andra sidan atlanten är mitt livs kärlek. Och just nu, är jag mitt i mellan. Ingenstans.
