Fantomensdotter

Igen. Igen. Igen. Besviken, utbytt, bortglömd, evig andra plats. Evigt roligt för en kort stund.
FÖRBANNADE JÄVLA HELVETES MÄN.

Du säger att det i slutändan är menat att det ska vara vi, du och jag. Samtidigt som du berättar att du och den där tjejen är tillsammans igen, och att hon ska komma och hälsa på. Du säger det som om att du vill göra mig svartsjuk och ledsen, som om att du vill säga att du duger åt andra också. Du lyckas. Du vet att du lyckas. Samtidigt ska du vara glad att jag är tyst om alla mina bravader och alla mina män. Du vill inte höra om alla mina män, tro mig. Du vill inte höra om mina kärleksbekymmer.

Vi ses i Sverige. Sen får vi se om det är du och jag som är menade att vara.

2010 var bara en enda lång dröm som sakta gick i uppfyllelse. Inga måsten, inga förpliktelser, ingenstans jag varit tvingad att vara eller tvingad att gå. Tvåtusentio la jag världen framför mina fötter och det finns ingenting som kan stoppa mig varken då eller nu.
2011, åker jag skidor och smider planer. Framtidsplaner, nutidsplaner, personliga mål och jorden-runt-planer. tvåtusenelva är det jag som är glad att jag inte har någon pojkvän, lägenhet, plugg eller hund. Inga förpliktelser och ingenting som binder upp mig. Ingenting och ingen som kan tvinga mig att stanna upp. Tvåtusenelva är det jag som är stolt över mig själv, över den kvinnan som jag vuxit upp till. Stolt över mitt leende och alla glada dagar. Tvåtusenelva är det året då jag ska se tillbaka till mina gråa dagar, vara glad över att jag hade dom, så att jag kunde bli glad igen. Så att jag kunde vara glad över att kunna vara glad. Jag minns tider när jag knappt själv kunde le, och när jag drog ner alla andra runt mig. Som en kontrast till det så fick jag kommentaren häromdagen att "Jag blir glad bara av att prata med dig, för du är du himla glad!". Och hela jag blev glad av det, och log bara ännu mer. Sprida glädje är en hippie-fras som jag inte riktigt förstått innebörden av förut. Nu gör jag äntligen det.

Sprid glädje tvåtusenelva.