Torsdag
Det är så jävla lätt att le när man är glad.
Tisdag
Det blir lite såhär. Ganska så jättetyst och sen, några rader om ingenting.
Har stannat upp en stund hos mamma, i tonårsrummets gröna väggar, på vardagsrummets nylagda golv, i en av dom bästa vännernas hus. Försöker få pli på min framtid, skapa en ostrukturerad plan och samtidigt trösta andra vänner om att ta livet som det kommer. Uppstressade individer som står som reserv på en plan som dom trodde var spikad. Försöker hjälpa ut, finna nya stigar, nya planer. Vad gör det att ni inte fick gå där ni ville, det finns andra stigar med större äventyr på, jag vill att ni vågar.
Har stannat upp en stund hos mamma, i tonårsrummets gröna väggar, på vardagsrummets nylagda golv, i en av dom bästa vännernas hus. Försöker få pli på min framtid, skapa en ostrukturerad plan och samtidigt trösta andra vänner om att ta livet som det kommer. Uppstressade individer som står som reserv på en plan som dom trodde var spikad. Försöker hjälpa ut, finna nya stigar, nya planer. Vad gör det att ni inte fick gå där ni ville, det finns andra stigar med större äventyr på, jag vill att ni vågar.
Fredag
sms klockan halv 1
"saknar dig"
Förlåt men, har du ingenting bättre att säga, ingenting bättre att få ur dig, kan du inte bara vara tyst när du är full? Får jag välja mellan tystnaden och fylle-sms så blir det tystnaden. Kom tillbaka när du har bestämt åt vilket håll du vill gå och vad du vill få ut av det här. Innan dess, så, inte ett ord. Okej?
Man får inte hålla hjärtan på halster.
Man får inte hålla hjärtan på halster.
Tisdag
Kom hit.
Vi tar reda på om det finns någonting som är värt att förlora sig i. Om vi är värda att sakna varandra. Du kanske har mer att ge mig än två liter te, tristess en tisdag och dåligt samvete en onsdag. Vi kanske inte måste sluta här, behöver inte ta död på allt vi har sagt, måste inte lära oss finna oss i tystnaden. Vi kanske fortfarande finns kvar om dagarna, om nätterna, i alkoholen och i tristessen. Fylla ut varandras dagar några dagar till. Allting är så mycket upp till dig. Kom hit, vi har så mycket att reda ut.
Vi tar reda på om det finns någonting som är värt att förlora sig i. Om vi är värda att sakna varandra. Du kanske har mer att ge mig än två liter te, tristess en tisdag och dåligt samvete en onsdag. Vi kanske inte måste sluta här, behöver inte ta död på allt vi har sagt, måste inte lära oss finna oss i tystnaden. Vi kanske fortfarande finns kvar om dagarna, om nätterna, i alkoholen och i tristessen. Fylla ut varandras dagar några dagar till. Allting är så mycket upp till dig. Kom hit, vi har så mycket att reda ut.
Tisdag
Hur finner jag alltid er? Tappade själar i stora hav utan vetenskap om vart som är in och vart som är ut. Osäkra himlastormande själar med för lite, med för mycket känslor. Hur finner vi alltid varandra? Rör om i varandras orkanliv, och stormar sedan vidare ut.
Nu har jag funnit dig. Rört om i ditt liv med råge. Klivit in och ut, ut och in och du gör precis likadant. Vi pendlar mellan upptagenhet, distans, närhet och tillgänglighet. Och distansen på trettiofem mil räddar oss från stormen, mig från tårarna och dig från veligheten.
Förlåt för att jag har rört om, att jag klivit in i ditt liv, fått dig att tveka på allting du någonsin vetat. Förlåt för att jag satt spår i ditt huvud, mitt skratt i dina öron och mina ögon som tittar på dig. Förlåt för mina händer på din kropp och mina läppar mot dina när allting egentligen är förbjudet.
Jag har varit här förut. Är det bara jag som känner igen mig?
Nu har jag funnit dig. Rört om i ditt liv med råge. Klivit in och ut, ut och in och du gör precis likadant. Vi pendlar mellan upptagenhet, distans, närhet och tillgänglighet. Och distansen på trettiofem mil räddar oss från stormen, mig från tårarna och dig från veligheten.
Förlåt för att jag har rört om, att jag klivit in i ditt liv, fått dig att tveka på allting du någonsin vetat. Förlåt för att jag satt spår i ditt huvud, mitt skratt i dina öron och mina ögon som tittar på dig. Förlåt för mina händer på din kropp och mina läppar mot dina när allting egentligen är förbjudet.
Jag har varit här förut. Är det bara jag som känner igen mig?
Söndag
Festivalkoma.
Jag hatar det.
Igår satt jag och grät bakom Pampas, ringde pappa och sa att jag ville åka hem. Idag sitter jag ensam i en ytterst tyst lägenhet och vill tillbaka. Eller vart vill jag?
Härifrån
Precis som vanligt.
Jag hatar det.
Igår satt jag och grät bakom Pampas, ringde pappa och sa att jag ville åka hem. Idag sitter jag ensam i en ytterst tyst lägenhet och vill tillbaka. Eller vart vill jag?
Härifrån
Precis som vanligt.
Söndag
Satt någonstans tror jag, eller så var jag på väg någonstans, eller så var jag bara still någonstans mitt i mellan två ställen, och så skrattade jag, och då insåg jag att jag funnit någonting nytt som jag inte riktigt känt förut. Jag har funnit ett nytt skratt, ett skratt som kommer ramlandes rinnandes rakt ur hjärtat och nerifrån magen. Ett ärligt kravlöst, oeftertänksamt skratt som bara ska skrattas. Det är som om att jag funnit en guldgruva.
Kanske kom skrattet med livet, med rofylldheten och med regnet. Kanske är det här nu för att säga att livet är så fruktansvärt underbart. Jag har aldrig varit såhär lycklig i hela mitt liv, så genuint glad utan problem hinder och baktankar. Så mycket i nuet att igår och imorgon försvinner in i ingenting.
Självklart kan jag finna mig själv med tårar i ögonen, på brytningsgränsen, inne på en toalett för att piffa till ett tårbrutet ansikte. Jag är fortfarande jag, fortfarande lika känslig, lika sårbar. Men nu har jag funnit någonting som gör det lättare att resa sig, någonting att greppa tag i, komma tillbaka till och hålla fast vid. Nu är det okej att ramla ibland.
Kanske kom skrattet med livet, med rofylldheten och med regnet. Kanske är det här nu för att säga att livet är så fruktansvärt underbart. Jag har aldrig varit såhär lycklig i hela mitt liv, så genuint glad utan problem hinder och baktankar. Så mycket i nuet att igår och imorgon försvinner in i ingenting.
Självklart kan jag finna mig själv med tårar i ögonen, på brytningsgränsen, inne på en toalett för att piffa till ett tårbrutet ansikte. Jag är fortfarande jag, fortfarande lika känslig, lika sårbar. Men nu har jag funnit någonting som gör det lättare att resa sig, någonting att greppa tag i, komma tillbaka till och hålla fast vid. Nu är det okej att ramla ibland.
Söndag
Några till underbara dagar har passerat.
Jag har sett Norges vidder, krokiga vägar, höga berg och djupa dalar. Badat i fjordar och i älvar, åkt skidor och träffat kusiner och kusinbarn och mostrar och morbröder och vänner. Dom har varit fartfyllda flängfyllda och hoppastudsmatte energiska. Jag börjar fundera på när min energi ska ta slut, jag hoppas att den aldrig gör det.
Landade hemma i mitt tonårsrum, klev in och ut, gick vidare på nya äventyr och fester. Ramlade runt i natten med en lampskärm på huvudet och en av världens bästa människa ramlade med mig. Ramlade i säng för sent och vaknade för tidigt och klivit runt i ett vakuum hela dagen. Nu borde jag ta tag i mig, i packningen, för imorgon åker jag till Hultsfred och nya större äventyr. Vem vet när det här ska ta slut?
Jag har sett Norges vidder, krokiga vägar, höga berg och djupa dalar. Badat i fjordar och i älvar, åkt skidor och träffat kusiner och kusinbarn och mostrar och morbröder och vänner. Dom har varit fartfyllda flängfyllda och hoppastudsmatte energiska. Jag börjar fundera på när min energi ska ta slut, jag hoppas att den aldrig gör det.
Landade hemma i mitt tonårsrum, klev in och ut, gick vidare på nya äventyr och fester. Ramlade runt i natten med en lampskärm på huvudet och en av världens bästa människa ramlade med mig. Ramlade i säng för sent och vaknade för tidigt och klivit runt i ett vakuum hela dagen. Nu borde jag ta tag i mig, i packningen, för imorgon åker jag till Hultsfred och nya större äventyr. Vem vet när det här ska ta slut?
