Måndag

En mil, fler armhävningar, mer situps, längre intervaller, snabbare steg, djupare knäböj. I ett försöka att få bort en sorg som växer ohämmat. Ett försök att slå ihjäl timtal av ångesttimmar. En omväg, en smitväg runt tårarna. En väg som alltid är fort kort hur lång den än är.

Nu ramlar dom och jag har inte en chans.

inte
en
chans

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0