Söndag
Nu är det bara minuter kvar. Sen bär det av. En vecka där jag inte riktigt bestämt mig för om jag vill vara. Hur många tårar kommer gömmas och tystas ner? Som häftstift i själen sätter sig ogråtna tårar, häftstift som skaver. Hur många skratt kommer vara tårar i en annan tappning? Hur många fyllor kommer vara för att glömma och inte för att leva?
Jag ska inte göra ett enda misstag och jag ska inte vara fullare än behövligt. Det här ska likna en semester, inte ett träningsläger. Jag ska andas och fästa tankarna på annat håll, resa-bort-håll. Men vem vill egentligen resa hundra mil, när det är jobbigt att bara kliva ur sängen?
Nu ska jag samla ihop mig, inuti, och ta itu med det här. Och jag ska nog lyckas skratta i en vecka, även om det inte är på riktigt. Nu ska jag pröva mina vingar och se om jag minns hur man gör när man flyger.
