Fantomensdotter

Du vänder huvudet bort och är tyst. Säger med handen på hjärtat att du blev, du säger inte sårad men det är vad du menar. Jag börjar förklara saker som jag egentligen inte behöver förklara för någon som dig, men jag vill.
  Mellan vodkan och vinglasen byter vi hemligheter och binder band. För vi vill, vi vill våga binda band och byta hemligheter. Och vi är livrädda. Jag är livrädd. För vad har vi att luta oss mot mer än tomma intet som ibland inte ens bär oss när vi står?

Jag luktar lite som dig och mina händer tänker på dig och mitt huvud vill inte vila bland mina kuddar själv. Nästa ögonblick borde infinna sig snart och jag vill våga ha det som rutin. Men jag vet inte vad mitt hjärta säger, men när hjärtat säger till får huvudet säga vad det vill. Jag får vänta i tålamod och känna på mitt hjärta - ett hjärta i en känslig tid.
   Och plötsligt har alla orden blivit så svåra att få ner att jag skriver och skriver om tills jag ger upp och skriver igen och nöjer mig med något som kanske inte är så bra bara för att få ur mig det. Här är det.