Lördag
Underbara, älskade Örebro. Vad jag saknar dig. Luften, livet, nätterna och dagarna. Jag saknar jobbet, alla arbetskamrater, och jag saknar alla promenader och bussresor. Jag saknar alla män som florerade i min periferi. Jag saknar mina lägenheter, balkongen, fönstrena, garderoben, köket, tapeterna och badrummen. Jag saknar friheten, hösten, sommaren och våren. Jag saknar slasket och minusgraderna. Min cykel och att cykla till skolan med P3 i iPoden. Jag saknar friskis och svettis, myrorna, och de mörka kvällarna. Oskar och katterna, Sofia, Tobias, Robert, skulle kunna name-droppa i en evighet. Slutar här.
Är inte mycket för nervositet eller nostalgi. Men i Örebro bli jag nostalgisk, men kan aldrig komma tillbaka, för det kommer aldrig vara så underbart perfekt som det en gång var.
Kommentarer
Trackback
