Fantomensdotter

Djupt prat med flyktigt bekanta om att höra till, att längta och om att alltid vara på väg och egentligen bara längta hem. Han vill stänga av, flytta långt bort och finna ro i en plats där inte rastlöshet existerar. Inte ifrågasätta varför, utan bara låta det bli och hända. Han vill njuta av varje stund som är värd att njutas av, även de flyktiga, inte lika skarpa stunderna. Han vill finna ro och glädje i det som han möter. Han vill så mycket. Kommer ingenstans. 


Jag är glad att jag har hittat hem, om endast bara för en stund. Jag har så lätt att hitta hem om jag jämför mig med honom. Jag hittar hem i en flyktig stund, i en hård säng, i en reseväska och i någon annans dusch. Där jag är, är alltid hemma, oavsett vart det är. Sen, ibland, så känner man sig mer hemma på vissa platser, och där vill man stanna en stund extra. Just nu är jag på väg till en plats där jag vill stanna en stund extra. Och kanske kalla det hem för en väldigt lång tid framöver.