Torsdag

Det regnar ute. Det regnar inuti. Har kämpat i tre månader och ser mig nu som en besegrad själ. Jag ger upp. Jag har förlorat mig själv och jag saknar mig så mycket så att det gör ont. Jag saknar att skratta och att få vara bekymmerslöst glad. Har fått nog av att inte duga och att inte räcka till. Jag kommer alltid att svära över den här delen av världen och kommer inte rekommendera någon att åka hit. Inte ens för att se på när löven byter färg.



Jag kommer att åka hem med massor av tålamod till alla de människor som inte talar samma språk som mig. Jag kommer åka hem med förståelse och empati för alla de människor som är fast i ett land där de inte kan kommunicera. I ett land där varje dag är en kamp för att inte tappa sig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0