Onsdag
Vill ut i skogen och skrika. Högt och länge. Få utlopp för en ångest som växer och gror i bröstkorgen, spirar med tistlar och ogräs, allt som gör ont. Är för svensk. Trycker ansiktet i kudden och skriker inte utåt, men inåt och neråt. Blir inte av med någon ångest, får bara mer. Det samlas i hjärtat och ibland känns det som om att det ska sluta slå.
Så tacksam jag hade varit.
Kommentarer
Trackback
