Fantomensdotter

Tidig morgon, vindpiskat och lagom kallt. Prövade ett par nya räceråk i ensamhet. Ibland kallar jag det terapi med musiken på högsta volym och inga tankar på någonting annat. Idag var det väldigt ensamt ibland. Så där ensamt så att man sitter med hjärtat i halsgropen och vill gråta. Sån där ensamhet som gör att man börjar rannsaka sig själv för att finna fel och brister. En sån ensamhet som syns och hörs om man lyssnar noga. Så när mannen i mitt liv ringde och frågade om vi skulle ses över lunch och jag bara blev arg över hans planer och la på, så ändrade han alla sina lunchplaner och höll mig i handen istället.



Sen träffade jag några skrattande vänner som tog med mig på deras äventyr och dagen slutade med hjärtat på rätt plats och utan storm i själen. Jag blev även lite kär, i mina nya räceråk. Så nu måste jag sälja allt jag har och köpa nya skidor - igen.