Måndag

Driver ett heltidsjobb med att bygga mod för att göra vardagliga saker, en konstant lång övertalning om diverse petitesser, gå upp för trappan, koka tevatten, laga middag. Ingenting blir färdigt, ingenting påbörjas. Smyger, tyst som en mus, som för att inte störa någon även om jag är helt ensam. Ibland måste jag använda allt jag har för att dra in luft i lungorna och det lilla som är över går till att andas ut. Får ibland koncentrerar mig på att hålla hjärtat i takt och båda fötterna på jorden. Det är en evig kamp emot mig själv. Ibland förlorar jag vad det nu är jag kämpar emot och då hoppar mitt hjärta över några slag och det blir ibland hemskt svårt att andas. 

Vill springa, måste stanna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0