Onsdag

Tillbaka. Lika förvirrad som vanligt. Samma livskris som förut. Ingen är förvånad. Ingenting förändras. "Det har du ju alltid när du kommer hit" säger dom. Jag suckar, tittar ut och drömmer mig bort. Byter ord med människor i samma skor, får inga svar, bara bekräftelser om att "det är ju seriöst jättesvårt". Sen suckar vi ikapp, tittar ut genom samma fönster och försöker att förstå vart det är vi ska ta vägen. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0