Fantomensdotter

Vilka är vi egentigen?

 

Vi är pirater på de sju haven som står i skutans kabyss och lagar husmanskost och längtar hem till mamma. Gråter och hackar lök, hackar lök och gråter. Ingen kan se skillnaden på tårar och tårar. Men i hjärtat känns det alltid annorlunda. 

 

Vi är hemlösa drivare som än bor här, än bor där. Vi är dom som aldrig riktigt hittar hem. Övertygade om att gräset alltid är grönare på andra sidan och alltid strävar vidare och letar efter något slags slut på denna regnbåge. Finner ingenting. Tappar bara bort sig själv än längre. 

 

Vi är ensammast i hela världen och försöker dränka ångest i sprit. Men föder bara mer. Åker mil efter mil för terapi, när den bästa terapin kanske sitter på en parkbänk i hamnen precis bredvid dig, och lovar att ni ska göra det här tillsammans. Äter glass, blickar bort, och skrattar åt allt elände. 

 

Vi skrattar åt livet, hur patetiska vi är. Vi skämtar om döden för tidigt ibland och skrattar för högt när det blir obekvämt. Skrattar en hel dag mellan nio och tre och minns sen inte alls vad vi har pratat om. Men är varm inuti så det räcker och förblir. Vi är vi och jag älskar oss.