Onsdag
Lördag
Nu sitter jag här igen. Hjärtat i tu och vet varken in eller ut. Att det ska vara så svårt att bli äldre, kanske inte vuxen, men äldre. Försöka bygga en framtid och ett hem, men inte veta vart hem är, än mindre veta vad framtiden håller. Försöka binda kransar av flygbiljetter, kontinenter och liftkort.
Måndag
Everybody seems to be so happy. And then there's me, who doesn't seem to be able to pull myself together enough to become.
Måndag
Livet gör så jävla ont ibland.
Måndag
Driver ett heltidsjobb med att bygga mod för att göra vardagliga saker, en konstant lång övertalning om diverse petitesser, gå upp för trappan, koka tevatten, laga middag. Ingenting blir färdigt, ingenting påbörjas. Smyger, tyst som en mus, som för att inte störa någon även om jag är helt ensam. Ibland måste jag använda allt jag har för att dra in luft i lungorna och det lilla som är över går till att andas ut. Får ibland koncentrerar mig på att hålla hjärtat i takt och båda fötterna på jorden. Det är en evig kamp emot mig själv. Ibland förlorar jag vad det nu är jag kämpar emot och då hoppar mitt hjärta över några slag och det blir ibland hemskt svårt att andas.
Vill springa, måste stanna.
Måndag
Det är märkligt hur fort tiden går om dagarna, även om jag inte gör någonting av värde. Jag sitter mest och stirrar, funderar på livet, har lite ont i hjärtat och försöker samla tankarna som virvlar runt inuti. Jag ser hur solen flyttar sig på himmelen genom mitt fönster. Jag fryser om fötterna och har ångest.
Ibland blir inte livet så som man tänkt sig, då måste man resa sig upp och gå, börja om på noll och försöka värma frusna fötter och jaga tankarna med håv. Få rätsida och rätt sida av allting som är omkring än. Ibland behöver man resa långt för att kunna börja om, ibland behöver man bara vända sig om. Men hur ska du veta? Du som aldrig har behövt.
Ibland blir inte livet så som man tänkt sig, då måste man resa sig upp och gå, börja om på noll och försöka värma frusna fötter och jaga tankarna med håv. Få rätsida och rätt sida av allting som är omkring än. Ibland behöver man resa långt för att kunna börja om, ibland behöver man bara vända sig om. Men hur ska du veta? Du som aldrig har behövt.
Torsdag
Nu måste vi dra
Ja vi ses väl nån dag
Jag svär livet blir bättre när man vet var man ska
Tisdag
Tack för två fina år Kanada. Nu ska jag åka hem, på obestämd tid. Försöker klämma ner två år i två väskor som får väga 23 kilo vardera. Det är otroligt svårt, och väldigt ångestladdat. Tar korta intensiva pass där jag ratar tröjor skor mössor jackor i en rasande fart och försöker spara saker som jag tror att jag faktiskt använder. Men har egentligen inte en aning om vad jag sysslar med. Känner mig naken, påklädd, tom och överfylld.
Fredag
Kommer förövrigt på mig själv lite då och då med att sakna dig på jobbet, du var så där skönt flummig - finns typ inga sådana längre
haha jag minns fortfarande när vi satt och garvade över aftonbladet och en hund hade fått en grillgaffel i huvudet och hunden hette SMOKEY
Jag saknar också mig själv.
Torsdag
Låt natten ha sin gång, all den tid det tar
Det måste regna, för att nåt ska kunna gro
Torsdag
Plötsligt känns det som om att jag har flyttats tillbaka fem år tillbaka i tiden och den där tonårsdepressionen är precis lika levande som den var då. Bara att jag inte länge är en tonåring och det här känns så himla på riktigt. Och jag har ingen aning om hur jag ska kunna växa upp och bli någon när det gör såhär ont att bara vara.
Torsdag
Det regnar ute. Det regnar inuti. Har kämpat i tre månader och ser mig nu som en besegrad själ. Jag ger upp. Jag har förlorat mig själv och jag saknar mig så mycket så att det gör ont. Jag saknar att skratta och att få vara bekymmerslöst glad. Har fått nog av att inte duga och att inte räcka till. Jag kommer alltid att svära över den här delen av världen och kommer inte rekommendera någon att åka hit. Inte ens för att se på när löven byter färg.
Jag kommer att åka hem med massor av tålamod till alla de människor som inte talar samma språk som mig. Jag kommer åka hem med förståelse och empati för alla de människor som är fast i ett land där de inte kan kommunicera. I ett land där varje dag är en kamp för att inte tappa sig själv.
Jag kommer att åka hem med massor av tålamod till alla de människor som inte talar samma språk som mig. Jag kommer åka hem med förståelse och empati för alla de människor som är fast i ett land där de inte kan kommunicera. I ett land där varje dag är en kamp för att inte tappa sig själv.
Tisdag
Tiden går så sakta när man är ledsen.
Lördag
Jag saknar kvällssolen, mamma, mina vänner och nynäs-vatten. Jag saknar Sverige och ett stort grönt hus. Saknade midsommar och släkten. Hjärtat värker lite över saker som jag aldrig trodde att jag skulle sakna. Jag tror att livet på andra sidan Atlanten gör mig förvirrad och lite extra ledsen ibland. Vissa långa ensamma nätter kan jag inte sluta undra om hjärtat någonsin kommer att sluta värka, oavsett var i världen jag befinner mig.
Vart bor lyckan?
Lördag
Pim - Barndomsdröm blev verklighet.
Lördag
Gömmer mig för någonting. Vet inte riktigt vad. Har stängt dörren till rummet och lyssnar noga när någon kommer ner hit. Försöker komma på bra svar på frågor om någon skulle knacka på här och fråga om jag vill komma med upp och göra sällskap.
Vill inte.
Vill inte.
Lördag
Kanske ger upp den här gången. Blir det inte bättre kan det vara jag som flyttar någon annanstans. Kan inte säga hem, för jag vet inte riktigt vilket håll hem ligger åt.
Lördag
Hungrig, ensam och ledsen.
Värst är när dom frågar vad jag gjort idag, och jag har inte gjort någonting av värde. Tog en lång dusch för att fördriva tiden, dödade en halvtimme på en fjortontimmarsdag. Ingenting av värde. Jag fortsätter gråta och har gett upp hoppet om att bita ihop. Vill inte vara ensam men vill bli lämnad så.
Värst är när dom frågar vad jag gjort idag, och jag har inte gjort någonting av värde. Tog en lång dusch för att fördriva tiden, dödade en halvtimme på en fjortontimmarsdag. Ingenting av värde. Jag fortsätter gråta och har gett upp hoppet om att bita ihop. Vill inte vara ensam men vill bli lämnad så.
Söndag
Det är jättesvårt att flytta till ett land där ingen pratar samma språk som du själv. Där man blir helt ensam i en grupp med människor och man har gråten i halsen så att man aldrig riktigt vågar svara på tilltal. Och så bråkar man, hela tiden, med den man egentligen tycker om, för att han inte förstår. Det är sådär jobbigt att man längtar bort lite, till någon annanstans - ensam.
Fredag
Klaustrofobiskt. Hjärtat rusar. Svårt att andas. Kan inte formulera ord. Kan springa åt vilket håll jag vill men är ändå fast. Är helt jävla ensam. Ingenting, inga vänner - inga nya, inga gamla. Hittar ingenstans, kan inte gå till affären utan att gå helt vilse. Kan inte fråga efter vägen, för vi pratar inte samma språk. Kan inte förklara. Är livrädd och upprymd i ett enda stort virrvarr. Har gått och blivit blyg och vill inte ta för mig. Vill kanske bara flytta hem en stund?
