Fredag
Halv tolv och nu blir det verklighet:
Jag har inte gråtit på flera dagar. Fyra. Fyra dagars uppdämd gråt. Här, halv tolv en fredag. Nu blir det som värst och nu ramlar det in i mig och ut ur mig. Till en början kan man kämpa emot, hålla in det och svälja, svälja tills bröstet sprängs. Men jag kan inte hålla andan i en evighet. Jag sprängs. Nu.
Kommentarer
Trackback
