Torsdag

Han var en bitter liten man. Och jag är en bitter liten kvinna.
   Jag måste få kalla mig kvinna. Jag får göra så mycket saker lagligt och ibland när jag ser mig i spegeln undrar jag vart mina ungdomsår och min barndom tog vägen. Ibland säger spegeln saker som jag inte alltid är beredd att hålla med om dock. Ibland säger den att jag är vuxen när jag vill vara ett barn, den säger att jag ska le när jag gråter. Den kan ibland skrika "SKÄRP DIG!", när jag inte alls klarar av det. Då blir jag mest ännu argare. Ibland fastnar jag, ibland vill jag inte se alls. Ibland är jag snygg, ibland är jag sliten, ibland är jag ful, ibland är jag fin. Det är lustigt att den inte kan bestämma sig. 
   Det är lustigt hur livet kan se ut i olika ljus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0