Måndag

Jag drömmer så lustigt.
   Jag är Jonatan i bröderna Lejonhjärta, jag ställs mot Tengil bland gröna kullar. Allt är svart, mina kläder, mitt svärd, Tengil och hans häst. Skorpan gråter, Jonatan gråter . Jag är i USA, Los Angeles. Jag träffar en vän, och bland parkbänkar kryssar vi oss fram till en scen där Ane Brun spelar, oannonserat. Jag gråter, hejdlöst.
   Jag vaknar inte, samtidigt är jag medveten om känslan. Allting gör ont. Det sitter ett tryck över bröstet, jag kan inte andas, spänner varenda muskel i kroppen, jag har panik. Och jag sover. Jag vaknar av små ljud, eller när klockan ringer. Trycket sitter kvar, jag vill fortsätta gråta, men nu är jag vaken och kan inte gråta. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0