Fantomensdotter

Jag vill tacka

M, för all utbyte av klagan vi har gjort. Alla misslyckanden vi har delat. Alla erövringar vi har skrattat åt och haft ångest över. Alla tårar som vi slagits emot tillsammans. För alla ensamma stunder som du har fyllt. Alla komplex och alla sjukdomar som vi delar och har. Ett liv över rymden. Tack för att du alltid är där.

Jag vill tacka

M, för alla glada tillrop i en på tok för mörk värld. För varje minut på dygnet som jag vet att du är där. För alla tårar som vi en gång delat. För alla skratt som vi har lockat fram och funnit lättare med varandra. När man tror man glömt hur man gör finns det alltid kvar i dig, emellan oss. När jag inte orkar bära tar du över och bär, och vi har alltid turats om. Tack för allt vi har delat och allt vi har kvar.

Jag vill tacka

J, för allt skvaller, alla tolkningar, alla killar, alla tjejer, alla vänner, vi analyserat och gråtit och skrattat åt. För alla goda råd. All alkohol, alla skratt, alla gånger vi brutit ner våra hjärnor och hjärtan. Allt hopplöst prat om ingenting som ändå ger så mycket. För alla saker jag har i huvudet, tack för att du har dem med.

Jag vill tacka

V, för allt vi vet som vi inte låtsas om. För alla skratt och all uppgivenhet. För alla nätter vi dansat oss igenom, i ren rädsla inför vad som komma skall. För alla gånger vi har försökt glömma morgondagen på något barnsligt vis. För alla gånger vi har tänkt samma tanke och känt samma känsla. För alla gånger du genomskådat mig och fått mig att skratta när jag vill gråta. Tack för att du, utan en enda fråga, alltid är där ändå.