Torsdag

Jag saknar nätterna

Dom ändlösa nätterna

Som fick mig att för en stund glömma
verkligheten och ensamheten


Jag saknar hur vi gick bort oss i dem

Och när vi var i dem
fanns där ingen morgondag.

Där fanns bara vi


Jag saknar nätterna
som hjälpte mig att andas när det var som svårast
Lika otryggt som dagarna alltid kom
kom lika tryggt nätterna,
Och där fanns bara vi
Och jag andades,
lite djupare
lite lugnare

Jag saknar nätterna


Jag saknar dig


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0