Fantomensdotter

Jag kan inte ens förklara idag. Det är som ett stilla vakuum. Det är ingenting just nu, bara så pass tomt att det är fullt. Det gör inte ens ont idag. Idag är ingenting, idag är ingen dag, och dag blir snart natt och jag kommer ligga vaken i timmar och koncentrera mig på att andas och vänta in morgonen. Det är klart jag är rädd. Imorgon kan bli så mycket mera dag än idag, imorgon kan göra ont, imorgon kanske inte är lika tom. Imorgon skrämmer mig, så som allting annat gör mig rädd.
   Är det bättre att vara tom än att ha ont?