Måndag
Ni vet på det super-Amerikanska TV-programet Extreme Makeover - Home edition, när dom skriker "Move that bus!", och alla gråter i lycka och kramar lungorna ur varandra?
Precis så kändes det i lördags kväll.
Jag ramlade ut ur ett klubbregn och hamnade i famnen på två otroligt saknade personer. Med en drös av finurligt komponerade meddelanden, bortförklarade samtal och vägbeskrivningar så hamnade dom precis utanför mitt tillhåll för natten. Jag släppte allt jag hade i händerna och försvann på andra gator. Sen skrattade vi fram till klockan fem på morgonen. Hade jag kunnat hade jag sparat den känslan i en burk och öppnat ibland när livet känns lite extra svårt och hårt. Då hade jag orkat springa upp för vilken backe som helst och hoppat högre än alla andra. Synd att man inte kan spara allt man vill på burk.
Imorgon ska jag äta glass-på-burk och försvinna in i en lite lättare värld för en kväll, slå ihjäl tid i en soffa och prata ömsom allvar, ömsom lek med en väldigt bra människa.
Det är det alltid värt.
Precis så kändes det i lördags kväll.
Jag ramlade ut ur ett klubbregn och hamnade i famnen på två otroligt saknade personer. Med en drös av finurligt komponerade meddelanden, bortförklarade samtal och vägbeskrivningar så hamnade dom precis utanför mitt tillhåll för natten. Jag släppte allt jag hade i händerna och försvann på andra gator. Sen skrattade vi fram till klockan fem på morgonen. Hade jag kunnat hade jag sparat den känslan i en burk och öppnat ibland när livet känns lite extra svårt och hårt. Då hade jag orkat springa upp för vilken backe som helst och hoppat högre än alla andra. Synd att man inte kan spara allt man vill på burk.
Imorgon ska jag äta glass-på-burk och försvinna in i en lite lättare värld för en kväll, slå ihjäl tid i en soffa och prata ömsom allvar, ömsom lek med en väldigt bra människa.
Det är det alltid värt.
Kommentarer
Trackback
