Söndag

Jag kan dina hål. Kanske bättre än dig själv. Men du skrämmer inte mig mer, drar inte ner mig mer. Jag är precis här och ska varken upp eller ner i någon annans rus eller hål. Men jag är precis där jag alltid har varit, även om det är lite tystare, lite längre. Och det är min veka sida som kommer ta den här smällen.

Ämnesbyte.

Hemkommen, mätt och belåten. Jag  kunde inga namn, men vem är det egentligen som bryr sig när klubbmusiken spelas på högsta volym, och man i stress duschar med telefonen i handen och väljer kläder i panik. Ingen hör ändå. Och alla dessa människor som faktiskt bryr sig, som frågar om man kommer hem ordentligt, hur man mår och vad man gör och vem man är. 
   Det var inga serve ess men jag fick springa ganska flitigt ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0