Fredag

Förvirrad när jag hälsade alla en trevlig helg, även om det var onsdag och i mitt huvud var det första riktiga dagen på länge så det var nästan måndag.
   Oavsett vilken dag det är i veckan så känner jag ändå hur jag har tappat all ork till formulering. Ingen tid eller plats för att bygga meningar och egentligen finns det ingenting att bygga meningar om. Det händer inte så mycket. Jag slåss fortfarande mot rastlösheten och hjärnspökena som driver förbi i tid och otid. Du kommer förbi ibland, sitter i min soffa, fyller askfat och pratar bort mig. Jag tar bussen till andra sidan stan, sover på din soffa med en katt i fotändan, ibland två. Jag bygger upp vanor och byter ovanor. Finner vänner och tappar tiden och mig själv. Försöker tänka på någonting ett längre tag, fördjupa mig i någonting men ramlar så lätt ur ramarna och har svårt att klättra tillbaka in när rastlösheten sliter i mig från ett annat håll. Det är den där rastlöstheten.



(Det enda jag egentligen tänker på är när du sitter med gitarren i famnen, spelar på någonting diffust, försvinner in i musiken och ditt ansiktsuttryck är aldrig mer komplext än så.
   Det är det enda jag tänker på för du är så jävla vacker just då.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0