Fantomensdotter

Drömmer för mycket, sover för lätt. Vaknar varje morgon upp i ångest, längtan, ånger eller tårar. Kliver runt i ett vakuum tills att känslan har släppt, tills dess att jag har tagit in, och förstått att jag bara har drömt och ingenting annat. Hela morgonen går åt att komma tillbaka till verkligheten.
   Vaknar flera gånger om nätterna ibland. Vaknar i tårar, i gråt, för sällan i skratt. Förstår inte hur natten kan vara så mörk, och dagen kan vara så ljus. Förstår inte hur jag kan vara så lycklig om dagarna och så olycklig om nätterna. Handlar hela min dygnsrytm om förträngning?